Så får du till carbonaran

Låt oss ta det viktigaste först: Ingen jäkla grädde. Det kvittar vad din mamma, bror, hemkunskapslärare eller granne har tutat i dig. Detskainte vara grädde i en carbonara. Lagar man den bara på rätt sätt är det ingen konst att få till den där ljuvliga krämigheten utan att blanda in mejeriprodukter som alls inte hör hemma i originalet.

Rätten har nämligen sitt ursprung i trakten kring Rom, där man aldrig ens skulle komma på tanken att hälla i grädde. Själva namnet tros betyda ”kolarhustruns spaghetti” och syftar på att rätten är prickig av peppar som vore den tillagad i en kolkällare.

Recept

Antagligen finns det lika många recept på denna favoritpasta som den har fans, men principen är densamma:

1. Spaghetti (oftast) som tillagas på pricken al dente. Välj ett bra märke, till exempel Garofalo eller De Cecco.

2. Fläsk av något slag. I originalet används guanciale, det vill säga lufttorkad griskind, men pancetta, bacon eller sidfläsk duger fint det med.

3. Ägg. Antalet debatteras flitigt.

4. Ost. Pecorino sägs vara original, men parmesan funkar absolut (anser i alla fall jag), alternativt hälften av varje.

5. Svartpeppar i närmast groteska mängder. Nymalen eller mortlad. Inget annat godtas.

Problemet är att saker och ting kan gå tokigt på vägen. Till exempel kan värmen få äggen att koagulera, vilket skulle få varenda italiensk matmor att gråta floder. Låt därför pastan svalna lite innan äggen kommer med i bilden.

Det stärkelserika kokvattnet är en annan viktig detalj. Tillsätt lite i taget (det får inte heller vara för varmt), och så småningom uppstår en vidunderligt krämig sås som täcker vartenda spaghettistrå med den oemotståndliga carbonarasmaken.

Ta för vana att lägga på lite mer peppar och parmesan. Sedan är det bara att snurra upp härligheten på gaffeln och langa in. Buon appetito!