Syrah, grenache, påvar och prestigeappellationer

En liten fördjupning i Rhônedalen, ett område känt för fantastiska viner och sitt förflutna som påvligt högsäte.

Längs med den 812 kilometer långa floden Rhône finns en uppsjö vinappellationer och städer av historisk betydelse. Floden har under alla tider varit mycket viktig för handeln och längs med den spreds vinrankan tack vare det grekiska folket fokéerna.

För romarna var floden oerhört viktig och kejsar Augustus talade, runt år 0, om Côte-Rôtie som ”världens nordligaste vingård”.

På 1200-talet slog sig riddaren Kaspar Sterimberg ner vid kapellet St Christophe.
Han hade fått nog av korståg och krig, blev eremit och det kom att ge berget, vinet och appellationen sitt namn; Hermitage. Just denna appellation kom att bli den enda internationellt kända Rhôneappellationen efter vinlunsens härjningar under 1800-talets senare hälft.

Med anledning av en konflikt flyttades påvarnas högsäte från Rom till Avignon 1309-1377, där påvarna började odla vin i stor skala. Appellationen Châteauneuf-du-Pape fick sitt namn efter ett slott byggt som påvligt sommarresidens. Under 1700-talet var distriktets vin känt som vin d’Avignon (”vin från Avignon”). Vinets rykte växte fram tills vinlusen bokstavligen tog död på det i början av 1870-talet och det skulle dröja fram till mitten av 1900-talet innan Châteauneuf-du-Pape blev ett världsnamn.

Fram till första världskriget såldes bulkvin från regionen som ”vin de médecine” till Bourgogne, och blandades i bourgogneviner för att göra dom kraftigare samt öka alkoholhalten.

1923 drog Baron Pierre le Roy de Boiseaumarié upp riktlinjer och regler för hur vin skulle odlas och produceras i Châteauneuf-du-Pape. När det franska appellationssystemet implementerades 1936, grundades det i just dessa riktlinjer och regler. Samme baron hade varit stridsflygare under första världskriget och man tror att hans rädsla för oidentifierade flygande föremål låg till grund för att man förbjöd flygande tefat att landa i Châteauneuf-du-Papes vingårdar, ett förbud som gäller än idag.

Idag är vinerna från Rhône internationellt kända och omtyckta.
De flesta prestigeappellationer, Côte-Rôtie, Saint Joseph, Hermitage och Crozes-Hermitage, är belägna i norra Rhône, som trots det står för endast fem procent av regionens vinproduktion. Resten produceras i södra delen och är huvudsakligen rött vin men även vitt och rosé görs med framgång. Kända appellationer i södra Rhône är Châteauneuf-du-Pape, Gigondas, Vacqueras, Lirac, Côtes du Rhône, Tavel, med flera.

80 % av vinproduktionen säljs under appellationen Côtes du Rhône, i vilken den blå druvan grenache måste ingå med minst 40 %, till skillnad från vinerna från norra Rhône, där syrah är den dominerande druvan. Ofta blandas grenache med mourvèdre och syrah, därav namnet ”GSM-viner”. Även cinsault brukar ingå i blenden.
Dessa viner är inte lika sträva som de från norr och har en karaktäristisk kryddig stil med doft av timjan, lavendel, lagerblad och rosmarin. I appellationen Châteauneuf-du-Pape är hela 18 druvsorter tillåtna och det är både blå och gröna druvor.

Vita viner är ofta blandningar av rousanne, marsanne, clairette, grenache blanc och viognier plus de mer ovanliga, mindre kända men kultförklarade bourbolenc och picardan. Den mest odlade gröna druvan är dock ugni blanc som är den druva man använder för att göra cognac.

En annan skillnad mellan norra och södra Rhône är att den södra delen av dalen är plattare. De flesta vinrankor växer nära marken och binds inte upp eftersom de blir mindre känsliga för den envisa mistralvinden som härjar i hela regionen. Det är också vanligt att vinrankorna är gamla, mellan 60 och 70 år och äldre än så. 

Av Amalia G Stöckel.